Vävsalen och vävning

Vävsalen

Vävsalen är idag utrustad med fyra handvävstolar för tillverkning av mönstrade sidentyger och en mekanisk vävstol för tillverkning av sidenband. Handvävstolarna är placerade i ett ramverk för flera vävstolar. Ovanpå ramverket placeras jacquardmekaniken som styr tygets mönster med hjälp av hålkort (se vidare Jacquardtekniken). Det finns också maskiner för vindning, spolning och tillverkning av hålkort.

Vävning

Vävda tyger består av två trådsystem, längsgående varp och tvärgående inslag. För att binda ihop de två trådsystemen delas varpen så att vissa trådar lyfts och bildar ett så kallat skäl. Inslagstråden skjuts genom skälet med en skyttel och bommen fixerar därefter tråden. När ett nytt skäl öppnas binds samtidigt föregående inslag. Enklaste bindningen är tuskaft som med hjälp av två trampor lyfter varannan varptråd och därigenom bildar ett enkelt rutmönster. Vid komplicerade mönster krävs många trampor som ska trampas i en viss ordning för att mönstret ska framträda. När man inte får plats med fler trampor behövs handräckning. Att lyfta varptrådar kunde på 1800-talet i Sverige vara barnens arbetsuppgift.

Jacquardtekniken 

Jacquardvävstolarna är en tidig form av dator som redan i början av 1800-talet underlättade framställningen av mönstrade tyger. Med jacquardmekaniken, som uppfanns av fransmannen Joseph Marie Jacquard 1805, behövs endast en enda trampa för att producera avancerade mönstrade tyger. 

Mönstret programmeras i så kallade hålkort. Genom att trycka ner trampan matar väverskan fram ett hålkort, och varptrådarna lyfts där det är hål. Hålkorten sitter ihop i långa kedjor av hundratals hålkort som tillsammans bildar en mönsterbild, en så kallad mönsterrapport, som sedan återupprepas.