I vår nya permanenta utställning på plan 3 får du möta några av de kvinnor som har arbetat här och veta mer om sidensjalarna och allt annat som de vävde eller sydde. Det handlar om Sidenväveriets snart 200 år långa historia i ett globalt perspektiv. Från starten 1833 innan industrialismens genombrott i Sverige, genom glansdagarna, nedgången, breddningen, TEKO-krisen och återstarten. Hela vägen fram till idag. 

Det är en spännande historia som både speglar industrialismens utveckling i Sverige och ger perspektiv på dagens ohållbara modebransch. 

Läs mer om utställningen Fabriken

För hundra år sedan invigdes Stockholms Stadshus. Det ritades av Ragnar Östberg och inreddes av många hantverkare, formgivare och konstnärer. 

En av dem var textilkonstnären Maja Sjöström. Hon fick i uppdrag att formge och leda tillkomsten av textilierna till Stadshuset. För detta vände hon sig bland annat till K. A. Almgren sidenväveri som åtog sig att väva tyget till möblerna i Prinsens galleri. 

I utställningen visar vi tyget som väverskan Jenny Lindberg vävde. Möt kvinnorna bakom tyget och upplev dess ursprungliga färger.

I slutet av den tvååriga modistutbildningen genomför studenten sitt examensarbete där alla förvärvade kunskaper och färdigheter kommer till användning. Temat är "Min Vision" och ger fritt spelrum för tolkning och genomförande.

Modist, javisst! visar verk av: Maria Handberg, Ewa Jespersson, Sara Mattsson, Klara Stålenbring och Anne Teahan

Läs mer om Modist, javisst

Del 3 har underrubriken omvägar, vilket anspelar på den organiska textilen – det icke-linjära. Nästan allt böjer och kurvar sig i naturen, så även det mänskliga psyket och tankeverksamheten. En upptrampad stig över ett fält är sällan spikrak, den böljar i mjuka kurvor. Sådan är människans rörelse. 

Textil trilogi är en serie om tre utställningar med nordiska samtidskonstnärer inom det textila fältet i ett samarbete mellan Fiber Art Sweden och K. A. Almgren sidenväveri & museum.

Curator Anna Wolgers och Fiber Art Sweden bjuder till den sista delen i trilogin in tre konstnärer: Kari Hjertholm, Britta Carlström och Eva Mozard

Läs mer om utställningen

Ingrid Brattberg (1912–1996) var utbildad modetecknerska och hade en central roll inom bolaget Almgrens Konfektion som grundades 1945. Hon var gift med bolagets direktör Hans Brattberg. 

Ingrids aftonklänning har nyligen skänktes hösten 2022 till Almgrens samling av Ann-Christine Svensson (f. Brattberg) och hennes make Lennart Svensson.

Den är tillverkad i syntetmaterial någon gång mellan 1945 och 1955 och är till största delen maskinsydd. De dekorativa stenarna, pärlorna och paljetterna på klänningens liv är handsydda. 

Under efterkrigstiden var dekorativa och lyxiga detaljer viktiga delar i skapandet av ett extravagant festmode. Ingrid har troligtvis burit klänningen vid ett mer formellt tillfälle. Kanske lät hon sy upp klänningen för en finare middagsbjudning?

Under hösten 2022 var Julia Bengtsson från Uppsala universitet praktikant hos oss. Julia arbetade med klänningen, sydd på Almgrens konfektion, och utställningen är ett resultat av Julias arbete.

12 studerande från avgångsklassen på Handarbetets Vänner skola visar damastvävar på Almgrens sidenväveri och delar med sig av sina processer. Vävarna är formgivna med utgångspunkt i samlingarna på Almgrens.

Utställare: Yoko Akiyama, Carrie Cook, Evalis Fredriksson, Sara Haglund, Emilia Jung, Sahlström, Kajsa Lindohf, Rebecka Lundborg, Malin Parkegren, Hanna Sköld, Åsa Portnoff, Sundström, Line Rothmann, Sophia Wallgren.

Den textila praktiken kräver ett visst mått av kontroll, inte minst vid ett sidenväveri som KA Almgren. Tusentals trådar har sin rätta plats och sin specifika funktion i den stora väven. Det finns ett system, en ordning - en plats för allt. Läget är under kontroll, som det verkar.

Fiber Art Sweden bjuder in fem konstnärer som på olika sätt inkluderar idén om ordning i sina arbeten:
Ebba Andersson, Emilia Elfvik, Heli Tuori Luutonen, Tomas Robefelt och Grethe Wittrock.

Läs mer om utställningen 

När K.A. Almgren i mitten av 1820-talet for till Frankrike för att försöka bli frisk från sin tuberkulos gör han det också med ytterligare syften. Han ville lära sig franska. Så bra att han kunde komma innanför de franska sidenväveriernas för utlänningar stängda dörrar. Där innanför fanns det senaste och effektivaste inom vävteknik, jacquardmekaniken. 

Jacquardmekaniken var revolutionerade på sin tid. Varpens trådar lyftes med hjälp av hålkort. Det brukar anses att tekniken var början till den digitala värld vi nu lever i.

Sedan K.A. Almgrens tid har vävstolar datoriserats. Inom handvävningen finns idag vad som kan sägas vara en motsvarighet till jacquarden i vad som benämns TC2 (Thread Controller). En sådan finns på Konstfack i Stockholm. TC2 styrs genom en dator men vävningen sker för hand. I den har tre kandidatstudenter framställt sina examensarbeten som visas här under sommaren 2022:
Emeile Ivert, Erika Coleman och Rebecka Jonsson.

Utställningen har de gett namnet Ada´s Dream efter Ada Lovelace, den brittiska 1800-talsmatematikern som var dotter till poeten Lord Byron och Anna Isabella Byron. Ada Lovelace beskrivas som den första dataprogrammeraren. Hon menade att den analytiska maskinen, uppfunnen av Charles Babbage, vävde algebraiska mönster precis som "the Jacquard loom weaves flowers and leaves".

Utställningen handlar om textilens referenser till mänskliga erfarenheter och visar verk av Liisa Hietanen, Kari Steihaug, Anna Sjons Nilsson och Helen Heldt Hortlund.

Textil trilogi del 1 har "människan" som tema, vilket förstås är ett jättelikt ämne, men när det kommer till textila material och metoder så är det naturligt att börja i den änden. Textilen är sammanlänkad med sinnena, med kroppen, huden - beröring. Den textila hanteringen är också starkt förknippad med tänkandet, beräkningar och teknik - kunskap. Textil som konstnärligt medium lämpar sig för tematiken "människan" med sina konnotationer till kropp och intelligens.

Läs mer om Textil trilogi

Traditionen att smycka sitt hem till jul är gammal. I flera hundra år har både slott och enkla stugor inretts med textilier för att skapa helgstämning, särskilt till jul. Tygerna kunde vara vävda, broderade eller målade. De första tryckta juldukarna kom först på 1920-talet. På 1950-talet blev färgerna och formerna djärvare, samtidigt som textilkonstnärer började anlitas allt mer. Efterfrågan var stor och juldukar massproducerades. Utställningen "Tryckt till jul" lyfter fram en förbisedd formskatt.

Fram till den så kallade TEKO-krisen (textil- och konfektion) under 1950-70-talen hade Sverige en omfattande textilindustri. Idag tillverkas nästan all textil och alla kläder i andra delar av världen, framförallt i Asien. Som Skandinaviens äldsta ännu aktiva industrimiljö är Sidenväveriet en perfekt plattform att visa dessa massproducerade textilier som fortfarande pryder så många hem till jul.

"Tryckt till jul" skulle ha visats i Sidenväveriets lokaler under december 2020, men så kom pandemin. Nu gör vi en digital adventskalender istället med start den 1 december. Varje vardag fram till jul publiceras en tryckt julduk i Sidenväveriets sociala medier. Det blir exempel på den stora mönsterskatt som levererats från svensk textilindustri på 1950- och 60-talen. Till tredje advent lägger vi upp en film som visar hur du själv kan trycka julmotiv på textil. Som ett julklappstips, eller kanske till dig själv, för att det är så roligt att skapa i textil.

Utställningen Tryckt till jul är ett resultat av kulturhistorikerna Anna Lindqvists och Marie Odenbring Widmarks kartläggning av tryckta jultextilier och har tillkommit i samarbete med Textilmuseet i Borås, Västarvet och Östergötlands museum. Deras arbete finns även sammanställt i boken "Tryckt till jul" (Carlssons).

Under många år tillverkades slipsar vid Almgrens sidenväveri. Sidentygerna vävdes i fabriken på Repslagargatan medan själva slipssömnaden ägde rum uppe på vinden till kontorsfastigheten på Kornhamstorg 6.

Slips var länge ett obligatoriskt tillbehör för män i kostym. På Sidenväveriet var det dock inte så många som bar slips. Fabrikören och verkmästaren utgjorde få slipsprydda undantag på denna i övrigt kvinnodominerade arbetsplats. På senare tid har klädkoderna förändrats och tillfällena då slips är påbjudet är numera ganska få. Slipsar har blivit hyllvärmare i många mäns garderober. En del bevarar dem av emotionella skäl, som påminnelser av olika händelser eller perioder i livet. Andra gör sig av med sina slipsar, slänger dem eller skänker dem vidare.

Tidigare slängdes ingen textil. Under större delen av 1900-talet räknades textil som ett kapital inom alla samhällsklasser och man förvaltade det in till minst lilla bit. Av siden tillverkades exempelvis vackra lapptäcken och andra statusföremål. I takt med massproduktion och masskonsumtion ökade även det textila avfallet. Idag slänger vi 8 kg per person varje år, rakt i hushållssoporna.

Konstnärsduon Katarina Brieditis & Katarina Evans driver en textilateljé i Stockholm. De gör unika textiler i huvudsak av begagnade kläder och överskott från textilindustrin. Begagnade t-shirts och trasiga ylletröjor fick exempelvis nytt liv i projektet Re Rag Rug där 12 mattor skapades i 12 olika tekniker på lika många månader.

Nu har Sidenväveriet bjudit in Studio Brieditis & Evans att skapa en gestaltning i beredningsrummet. Den här gången är materialet lyxigt, men precis som tidigare är det fråga om massproducerad och överbliven textil. Utgångspunkt är ett tusental kasserade företagsslipsar av siden som de fått i donation. Slipsar som under slutet av 1900-talet togs fram för att bäras av manliga tjänstemän i representationssyfte.

Visioner/tankar från Studio Brieditis & Evans:
Med industrilokalens gamla maskiner som utgångspunkt gestaltar vi en fantasi kring hur sidenfabrikens maskiner möjligen kan ha använts och vad de kan åstadkomma. Massproduktion, monotona upprepningar. För många av samma blir till överflöd, överblivet, över. Evighetsmaskiner som producerar och producerar. Drivremmar av slipsar, högar av slipsar, slipsar som droppar, sprutar och matas ut ur maskinerna. Kasseras, görs om och blandas ihop till mos eller aska? Återbrukas? Kasserade slipsar får nytt liv genom textila experiment i Slipsfabriken.